Sensor grundläggande handledningskunskap-4
Sensorupplösning
Upplösning är en sensors förmåga att känna den minsta förändringen som mäts. Det vill säga om ingången varierar långsamt från något icke-nollvärde. När ingångsändringsvärdet inte överskrider ett visst värde, ändras inte sensorns utgång, det vill säga förändringen i sensorns ingångsmängd löses inte. Utgången ändras bara när ingången ändras mer än upplösningen.
Vanligtvis är sensorns upplösning på olika punkter i fullskalans intervall inte densamma. Därför används det maximala förändringsvärdet för ingångsmängden som kan göra stegändringen för utgången i fullskalafältet som ett index för att mäta upplösningen. Om indikatorerna ovan uttrycks i procent av full skala kallas de för upplösning.
Sensorhysteresegenskaper
Hysteresegenskapen kännetecknar sensorns utmatning mellan framåt (ökning i ingång) och bakåt (ökning i ingång) - stroken till vilken ingångskarakteristikkurvan är inkonsekvent, vanligtvis med maximal skillnad mellan de två kurvorna Δ MAX och full Procentandelen av intervallutgången F · S indikerar att hysteres kan orsakas av absorption av energi i sensorns inre komponenter.
